Titel: The Queen’s Gambit
Genre: Drama
Tjänst: Netflix
Premiär: 2020-10-23
Betyg: 4,5
Har du inte redan upptäckt talangfulla Anya Taylor-Joy så kommer du att göra det snart. 24-åringen har på kort tid synts i flera olika film- och tv-sammanhang, men det är rollen i The Queen’s Gambit som i framtiden kommer att betraktas som hennes breda genombrott. Den magnetiska blicken över schackbrädet naglar fast tittarna framför tv-skärmarna. Det är få förunnat att till synes utan ansträngning äga rutan så fullständigt som hon gör i rollen som det unga schackgeniet Beth Harmon i Netflix sju avsnitt långa miniserie.
Det är inte bara Anya Taylor-Joy som imponerar. Allan Scott och Scott Frank, som bearbetat Walter Trevis roman från 1983, har kämpat länge för att få genomföra sin idé, men ibland kanske det är bra att saker får ta tid för det som nu presenteras på tv-skärmarna är av hög klass rakt igenom. Allt från manus, regi och skådespelande till kameraföring, scenografi och kläder har omsorgsfullt pusslats ihop för att göra rättvisa åt denna historia satt i 1950- och 1960-talets USA.
Det första avsnittet fungerar som introduktion och bakgrund. Det är 1950-tal och 8-åriga föräldralösa Elizabeth ”Beth” Harmon hittar sin plats i livet när hon upptäcker barnhemmets vaktmästare spelandes schack i källaren. Inledningen är okej, men inte mer. Men för den som tar sig vidare till avsnitt två kommer snart belöningen. Det är då Anya Taylor-Joy kliver in i handlingen och vägen mot berömmelse tar fart.
Att The Queen’s Gambit är döpt efter ett schackdrag är ingen slump. För hur de svarta och vita pjäserna rör sig är viktigt från första till sista stund, både visuellt och för handlingen.
Beths naturbegåvning upptäcks snabbt och hon börjar tävla på nationell nivå redan vid 16 års ålder. Vid 22 satsar hon på att bli världsmästare. Men samtidigt blir pressen allt hårdare och ett växande missbruk, som grundlades redan med de lugnande piller som delades ut på barnhemmet, riskerar att förstöra allt hon arbetat så hårt för. I ett Amerika på 1960-talet så är det heller inte någon dans på rosor att försöka klättra uppåt i en manligt dominerad värld.
The Queen’s Gambit är också en berättelse om platonisk kärlek. Utöver Beths olyckliga fostermamma (Marielle Heller) och enda vän från barnhemmet Jolene (Moses Ingram) så är det tre schackspelande män som intar de viktigaste rollerna i hennes liv. Om ni vagt känner igen två av dem, men har svårt att placera dem så kan det bero på att båda slog igenom stort i väldigt ung ålder och nu vuxit upp och lämnat barnrollerna bakom sig.
Thomas Brodie-Sangster var 13 år när Love Actually gick upp på biograferna. I Queen’s Gambit spelar han ett annat ungt schackgeni, Benny Watts, som blir en viktig sparringpartner och vän till Beth. Harry Melling (Dudley Dursley i Harry Potter) spelar Harry Beltik, vars förälskelse inte besvaras av Beth, men trots det blir även han en trogen bundsförvant.
Sammanfattningsvis är Netflixserien både en intressant karaktärsstudie av ett ungt geni och vad som driver henne och en spännande och väl dramatiserad skildring av schackspelandets inbyggda dramatik. The Queen’s Gambit är även en visuellt mycket tilltalande produktion och en uppvisning i total scennärvaro av Anya Taylor-Joy.
