Betyg: 3,5/5
Genre: Drama
Premiär: 2015
Antal säsonger: 1
Tjänst: Netflix
Grovt uttryckt svämmade Colombia över av kokain, helautomatiska vapen och välskötta mustascher under 1980- och 1990-talet. Knarkhandlarna tjänade stora summor pengar på det vita pulvret, men sedan fick en viss herre vid namn Pablo Escobar en idé. Den kompromisslösa och cyniska kokainsmugglaren kom på att man kunde smuggla kokain till USA där efterfrågan visade sig vara enorm och priset därefter.
Det började med smuggling genom tullen av naiva lakejer, men så småningom blev man tvungna att flyga in narkotikan i egna flygplan flera gånger dagligen. I takt med att leveransmaskineriet växte sig större ökade också Pablo Escobar, hjärnan bakom rörelsen, sin egen förmögenhet till en astronomisk nivå. Han kunde köpa och göra vad han ville. Det vill säga fram tills det att USA och Colombia tecknade ett utlämningsavtal som innebar att colombianska drogbaroner kunde dömas i amerikansk domstol – och avtjäna straffet i Guds eget land. Men med en aldrig sinande pengakista blir man också svår att fånga, vilket polisen fick erfara.
Dyker ned i legenden om Escobar
Med en rafflande berättelse dyker Narcos ner i historien – eller legenden – om Pablo Escobar och den gigantiska undervegetation av narkotikabrottslighet som rasade i Colombia under decennierna före millennieskiftet. Historien berättas genom narkotikapolisen Steve Murphy (Boyd Holbrook), som är en av de ledande i jakten på Escobar. Samtidigt kryddas berättelsen med autentiska och biografiska inslag såsom nyhetsklipp med den riktige Pablo Escobar och Nancy Reagans gyllene ”Just say no”-uppmaning på amerikansk TV.
Greppet att väva in autentiska inslag i en till synes klassisk berättelse är intressant – men resultatet är inte särskilt bra. Man kunde lika gärna ha skippat det, för det känns konstigt att först titta på Wagner Moura – som för övrigt agerar briljant – i rollen som Pablo Escobar, för att i nästa stund se den äkta varan i ett gammalt nyhetsklipp.
Bara lite skrap på ytan
De autentiska klippen till trots så levererar Narcos exemplariskt när det gäller spänning och berättande. De 45 minuter långa avsnitten blir aldrig tråkiga eller långrandiga, man sitter med lika delar rädsla och spänning och inväntar Escobars nästa drag. Men även om historien är välberättad, förmår seriens skapare Chris Brancato, Carlo Bernard och Doug Miro, aldrig riktigt förmedla vem Pablo Escobar verkligen var och vad det var som drev honom. I motsats till en serie som Breaking Bad, som verkligen lyckades vända på varje sten i skildringen av Walter White som person, stannar det vid kalla blickar, direkta befallningar och kärleksfull omsorg av sin mor och hustru. Det blir aldrig mer än lite skrap på ytan. Pablo Escobar blir för tvådimensionell, och det är synd när nästan allt annat fungerar.
Narcos är en smart och övertygande historielektion som lätt kan fånga tittare som normalt inte faller för historieundervisningar som underhållning. Den är bara en stark personskildring från att på allvar kunna mäta sig med de riktigt stora. Här på Stream ser vi fram emot nästa säsong som Netflix redan utlovat under 2016.
Mads Oddershede
