Betyg: 3/6
Titel: How I Live Now
Genre: Drama
Premiär: 2013
Speltid: 101 minuter
Tjänst: C More
Vi har inte ens passerat de vanliga filmbolagsloggorna i inledningen innan Elizabeths tvångstankar tränger sig på: ”Fem övningar som gör din rumpa mindre”, ”Håret är din gloria. Välj en frisyr som klär ditt ansikte” och ”Är mina höfter normala?” är bara några av de tankar som far genom huvudet på den rotlösa tonåringen. Tankarna störs bara av påträngande musik när flygplanet landar på Heathrow. Amerikanska Elizabeth (Saoirse Ronan), som lystrar till namnet Daisy, går av planet med attityd som en rockstjärna. Till tonerna av Amanda Palmers punkrocklåt ”Do It With a Rockstar” släntrar hon obekymrat genom terminalen i tigerrandiga solbrillor och trasiga strumpbyxor.
Allt i hennes framtoning skriker ”håll dig borta”. Det avskräcker dock inte hennes kusin, Isaac (Tom Holland) från att närma sig Daisy i folkhavet på terminalen och sedan köra henne hela den långa vägen ut på landet till en avskild och idyllisk bondgård. Daisy är tvär, svåråtkomlig och omöjlig. Hennes inneboende ilska beror – får vi på omvägen veta – på att mamman är död och pappan likgiltig. Hon har skickats till England för ett långt sommarlov hos släktingar som hon inte känner, och som hon ärligt talat inte bryr sig om. Trots det lyckas en flicka i familjen, Piper (Harley Bird), långsamt och med lika delar barnslig charm och envishet få Daisy att öppna sig. Den amerikanska gästen börjar sakta uppskatta den lantliga miljön. Hon går så långt som till att bli småförälskad i syskonskarans äldste son, den ganska tystlåtne naturälskaren Eddie (George MacKay).
Ett världskrig bryter ut
Daisys värld vänds upp och ned då en öronbedövande smäll och ett efterföljande askmoln visar sig vara inledningen på ett nytt världskrig. London läggs i ruiner, miljoner människor dödas och landets fiende – som aldrig namnges i filmen – är enligt uppgift på frammarsch. Härifrån skiftar filmen spår. Från att beskriva den spirande romansen mellan ungdomarna Daisy och Eddie, börjar filmen i stället skildra livet i ett postapokalyptiskt samhälle, men från en tonårings synvinkel. De geopolitiska stridigheterna och samhällets gradvisa förfall verkar överväldigande. Den inriktningen kommer för övrigt från förlagan.
Meg Rosoffs ungdomsbok, How I Live Now (Så har jag det nu), vann priset för årets bästa barnbok 2005. Den försöker på samma sätt som Suzanne Collins Hunger Games-böcker och James Dashners Maze Runner-berättelser tackla komplicerade teman via lättsmälta berättelser. Det sättet att berätta har dock den skotske regissören Kevin MacDonald, känd för filmer som The Last King of Scotland och The Eagle, lite svårt att hantera i långfilmsformatet. Det gör How I Live Now till en något ojämn tillställning.
Bra unga skådespelare
Det är synd, för man anar konturerna till något större i dramat – och det är i vart fall inte Saoirse Ronan, känd från Hanna, The Lovely Bones och The Host, som glömt bort sitt A-game. Detsamma kan sägas om den mycket unga, rödhåriga Harley Bird, som blir Daisys reskamrat och som ska ge plats åt en mängd olika känslor och nyanser. Casting-teamet har hittat helt rätt bland talangerna genom hela filmen. Även de stunder där den dystra verkligheten tränger sig på är genomsyrade av bra skådespeleri.
Problemet är en historia som inte riktigt vet vad den vill. Är det en överlevnadsberättelse, en kärlekshistoria eller en berättelse om hur det är att bli vuxen? Försöker filmen att skildra människor i krig eller förälskade tonåringar? Allt detta kanske är tydligt i den populära ungdomsboken, men är dessvärre betydligt mer oklart och osammanhängande i den här filmutgåvan.
Thomas Tanggaard
