Tv-versionen av Limitless är proffsigt gjord, men är för förutsägbar för att bryta ny mark eller kunna bli den nya serien som dominerar tv-hösten.
Vi har förhandstittat på pilotavsnittet av Limitless som är en fortsättning på filmthrillern med samma namn. Bradley Cooper hade huvudrollen i filmen, men nöjer sig här med en gästroll och överlämnar det stora utrymmet i tv-serien till Jake McDorman (Shameless). Det är dock ingen slump att Cooper har större stjärnstatus än McDorman, vars register känns något begränsat när han ska ge uttryck för huvudpersonen Brian Finch frustration.
Det finns inget överraskande med Limitless. Handlingen har bra driv och serien är visuellt snygg, men man har sett allt förut. Manlig loser med ett hjärta av guld (här ger det sig uttryck i omsorgen om fadern) hamnar i knipa och måste bevisa sin oskuld. Han paras ihop med agenten Rebecca Harris (Jennifer Carpenter) som förstås har en egen historia (även här handlar det om pappan) som gör att hon kan relatera till Finch. Tillsammans ska de lösa gåtan med det mystiska läkemedlet NZT, drogen som gör att hjärnans kapacitet höjs till absolut max.
Skaparna behöver tid på sig att förklara storyn. För att tittarna ska förstå Brian Finch inre kval används voiceover, ett dramaturgiskt grepp som det gått inflation i på senare tid. Mr Robot, Narcos och nu även Limitless låter alla tittarna ta del av de manliga hjältarnas inre monolog. Dialogen är också lite kantig på sina ställen. Skickliga Jennifer Carpenter (Dexter) tvingas till exempel avsluta hela avsnittet med ett par extremt klichéartade meningar som inte ens hon kan göra till det känslomässiga crescendo som manusförfattarna avsett. Som sagt, man har sett och hört det förut. Men det fungerade då och det fungerar som underhållande tidsfördriv nu.
Sammanfattat i en mening: En välgjord och snygg serie utan riktig edge, men kommer antagligen att göra jobbet för CBS och fungera för den breda publiken.
Limitless har premiär på CBS den 22 september och visas på Fox Sverige med start den 12 oktober.
