Av: Thomas Tanggaard
Betyg: 6/6
Genre: Drama/fantasy
Premiär: 2011
Antal säsonger: 5
Tjänst: HBO Nordic
Game of Thrones femte säsong startar ambitiöst. Kampen om de sju kungadömena i Westeros, som nu sträcker sig från utposten Castle Black till Stark-husets borg Winterfell, vidare till huvudstaden King’s Landing och ned till Dornes soldränkta ständer innan vi tar oss österut via The Narrow Sea till Meereen, sprudlar verkligen av berättarlusta. Men med så många karaktärer och platser är serien också mer fragmenterad än någonsin tidigare – något som kan sluta med både frustration och förvirring om man inte sedan tidigare har bra koll på universumets klaner, hus, allianser och geopolitiska konflikter.
Seriens skapare David Beniof och DB Weiss plockar upp handsken där de kastade den i slutet av förra säsongen. I Castle Black tar Stannis Baratheon (Stephen Dillane) fram ett botemedel till Mance Rayder (Ciaran Hinds), ledare för stammen bakom muren. Med deras stöd kan landets rättmätige konung börja sin attack på King’s Landing. Han lovar dock Jon Snow – Eddard Starks oäkta son som svurit trohet som Nattväktare – att han ska ta vägen förbi Winterfell och befria borgen om bara Jon också ansluter till armén. Stannis går så långt som till att lova Jon, det som han alltid drömt om, namnet Stark.
I Essos-området stöter Daenerys Targaryen (Emilia Clarke) på stora problem i kölvattnet av befrielsen av slavarna i Yunkai. Klasskamp bryter ut och står verkligen i lågor i Meereen, där drakmodern inte bara förlorar sitt fotfäste hos befolkningen utan hennes två återstående drakar också växer sig allt större och mer bångstyriga. Där historien om Daenerys tidigare har handlat mest om utsikten att anfalla King’s Landing med tusentals lojala soldater står hon nu inför en mycket mindre handgriplig uppgift: Att etablera en väl fungerande demokrati och en rättstat i ett politiskt landskap av lögnare och bedragare. Det är en intressant twist i en historia som hittills mest har handlat om klassisk gammeldags hämnd.
Samma utmaning har Tyrion Lannister (Peter Dinklage), som i slutet av den fjärde säsongen sköt sin far med en armborst och kvävde sin käresta. Desillusionerad och knäckt transporterades han ut ur huvudstaden med lite hjälp av eunucken Varys (Conleth Hill), som fortfarande har stora planer för familjens svarta får. Men Tyrion har inte någon lust att sitta på Järntronen eller att sluta politiska allianser. Han vill hellre dricka vin och dränka sina sorger, men klarar egentligen inte av någotdera.
Samtidigt försöker Cersei (Lena Headey), mor till nykrönte Tommen (Dean-Charles Chapman), att dra åt skruvarna ytterligare i maktspelet. Hon sinkas ofta av Tommens bedrägliga brud Margaery Tyrell (Natalie Dormer, bilden), som med lika delar sex och kvinnlig list långsamt vänder kungasonen mot sin egen mor i ett försök att tillskansa sig makten i King’s Landing. Jaime Lannister
(Nikolaj Coster-Waldau) är i gengäld ute i ett annat ärende. Tillsammans med Bronn (Jerome Flynn), som lovades guld och gröna skogar för sitt hjältemod, smyger han obemärkt in i Dorne, där hans ”niece” befinner sig. Får Oberyns änka, Ellaria Sand (Indira Varma), tag i henne först kommer hon förmodligen att dödas och skickas hem i småbitar.
I Westeros ödemarker traskar Brienna of Tarth (Gwendoline Christy) fortfarande efter Sansa (Sophie Turner), medan den lömske Petyr Baelish hela tiden är en hårsmån därifrån. Han är som alltid mannen som håller i snöret, den osynlige hand som långsamt flyttar på schackpjäserna på ett sätt som gör att han knappt kan undgå att vinna.
Och på det sättet väver historierna sig runt varandra och sig själva i ett försök att skapa en ännu mer mångfacetterad och trovärdig fantasivärld – och det lyckas till punkt och pricka. Inte minst för att religionen, som tidigare bara nämnts i förbifarten, nu också får ett ansikte i form av rutinerade skådespelaren Jonathan Pryce. I rollen som High Sparrow straffar han de otrogna i några scener som påminner om den spanska inkvisitionens jakt på kättare.
Game of Thrones är en berusande bekantskap, även i sin femte säsong. Det är svårt att tänka sig annat än att vårens tio avsnitt kommer att trollbinda den enorma publiken i ytterligare en säsong.
