Betyg: 2/6
Genre: Sci-fi
Premiär: 2015
Antal säsonger: 1
Tjänst: HBO Nordic
Terry Gilliams nytolkning av den franska filmen La Jetée från 1962 var en fantastisk postmodernistisk tidsresa. I De 12 apornas armé utforskades huvudpersonen James Coles (Bruce Willis) mentala instabilitet och samtidigt kastades han nonchalant genom tiden i jakten på bioterroristerna. De 12 apornas armé hade ett rikt och avancerat bildspråk och ett vidunderligt, välskrivet manuskript. Otypiskt för science fiction-filmer på den tiden så arbetade filmen med flera olika teman: Galenskap, profetior, öde, religion, perspektiv. Resultatet blev en av 90-talets mest spektakulära och utmanande filmupplevelser.
Tv-serien, som skalats ned av Terry Matalas och Travis Fickett, har inte samma höga ambitionsnivå. I stället för att dra ned tittaren i ett kaninhål av paradoxer och personlighetsstörningar, nöjer de sig med att plocka ut tidsreseaspekten och filmtiteln från Gilliams biofilm. Därefter styr de direkt mot serielandskapets medelväg. 12 Monkeys är, i sin serialiserade form, tämligen harmlös tv-underhållning, där uppbyggnaden av karaktärer och universum haltar betänkligt, medan handlingen i gengäld trummar på i ett uppskruvat tempo.
Dåtid, framtid och nutid
12 Monkeys tar sin början 2045. Ett biologiskt angrepp har flera år tidigare ödelagt världen. Sju miljoner människor dog, och de få som överlevde lever nu utblottade i förfallna hus och ödelagda fabriksbyggnader, ständigt rädda för att bli angripna av laglösa brottslingar. I denna postapokalyptiska värld försöker James Cole (Aaron Stanford) och en liten grupp vetenskapsmän lösa gåtan om de biologiska attackerna. Med hjälp av ljudupptagningar och ett antal tidningsklipp har de fastslagit var och när bioterroristerna slog till. Cole gör sig klar för att resa tillbaka i tiden för att hitta virusets skapare, Leland Goines (Zeljko Ivanek), en industrimagnat med många järn i elden.
James Cole skickas tillbaka i tiden för att döda Goines. För finns det ingen Goines, sker väl inget biologiskt angrepp, eller hur? Fel. Att Cole dödar Goines sätter i stället igång en kedjereaktion av händelser, och därmed har man lagt grunden för de 13 avsnitten, som är fyllda med cliffhangers, återvändsgränder och – i några fall – gammal hederlig action.
Steril skriven bakgrundshistoria
Därefter skramlar serien, som helt saknar medkänsla, i stort sett bara obekymrat vidare. Terry Matalas och Travis Fickett har gjort ett bra försök att bygga ut 12 Monkeys-konceptet med en bakgrundshistoria som sträcker sig från det kriminella gänget West 7 till virologen Cassandra Raillys (Amanda Schull) problematiska förflutna och relationer, men det är så sterilt skrivet att det aldrig känns riktigt angeläget.
12 Monkeys största brott är dock att serien inte orkar ge sig in på den mentala spelplatsen. ”Du vet vad galenskap är? Galenskap är vad flertalet säger att det är.”, säger Jeffrey Goines, som spelades mästerligt av Brad Pitt i originalfilmen. Men den dubbelheten har inte funnit sin väg in i tv-serien. Platte Cole är inte en bräcklig individ, utan en tidsresande soldat med fashionabel skäggstubb och sandpappersstämma som rätt så obekymrat rör sig i tiden.
Ingen plats för etik och moral
Matalas och Fickett kan mycket väl ha gjort ett riktigt val när de lyft bort det visuella ur biografversionen, men det finns ingen ursäkt för att de inte får med åtminstone ett minimum av originalfilmens grundläggande beståndsdelar. Det etiska dilemmat och det moraliska pusslet har en så liten plats i 12 Monkeys att serien mer påminner om Helix eller Person of Interest. Science fiction-serien är dock redan förnyad av Syfy för ytterligare en säsong som ska sändas 2016. Vårt råd: Ha inte för höga förväntningar.
Thomas Tanggaard
