Betyg: 3/5
Genre: Drama
Premiär: 2016
Antal säsonger: 1
Tjänst: C More
När prestigekanaler som AMC, HBO och Showtime har svårt att leverera nya succéer har kabelkanalen Starz seglat upp som en allvarlig utmanare om tv-publiken. Kabelkanalen ligger bakom dramaserier som Outlander, Black Sails och Power och har nyligen startat produktionen av fantasyserien American Gods, baserad på Neil Gaimans bestseller. Det är också Starz som ligger bakom The Girlfriend Experience som är ett samarbete med Steven Soderbergh, den Oscarsbelönade filmregissören som på senare år övergått till att producera tv-serier (The Knicks, Red Oaks).
Den nya Starz-serien har samma titel som Steven Soderberghs experimentella film från 2009, men trots att Soderbergh finns med som exekutiv producent har tv-versionen av The Girlfriend Experience inte särskilt mycket gemensamt med filmen. Förmodligen tack vare indiefilmarna Lodge Kerrigan och Amy Seimertz som har skrivit och regisserat samtliga 13 avsnitt, vilka för övrigt alla släpptes samtidigt på Netflixvis.
Indiefilmare har skrivit och regisserat
Kerrigan och Seimertz har gett historien, som rör sig mellan jurister i avskalade kontorsmiljöer och callgirls i lyxiga men generiska hotellrum och barer, en omistlig indiefeeling. Det är väldigt långt från de påkostade kostymerna i Outlander eller det högoktaniga actionäventyret i Black Sails. I stället handlar det om en serie som utstrålar lågbudget och som har en handling som drivs framåt i ett rätt långsamt tempo och med en ljussättning som ger ett kallt och naket ljus.
Riley Keough har huvudrollen som Christine Reade, en juriststudent i Chicago som frivilligt dras in i lyxeskortbranschen via klasskamraten Avery Suhr, spelad av Kate Lyn Shiel (House of Cards). Christine försöker att kombinera de två världarna, men märker efter ett tag hur hon är på väg att tappa kontrollen. Mary Lynn Rajskub (24) och Paul Sparks (House of Cards) spelar två advokater på juristfirman där Christine är praktikant.
Uttrycker och döljer känslor
Förhandssnacket har pendlat från utsagor om en av årets bästa serier till pretentiöst skräp. Sanningen är som vanligt någonstans mitt emellan. 26-åriga Riley Keough gör ett superbt jobb när hon balanserar mellan att uttrycka och dölja Christines känslor, men trots att många scener är väldigt intima och ibland – men faktiskt inte så ofta som man skulle kunna tro med tanke på det övergripande temat – inkluderar nakenhet, så kommer man som tittare aldrig riktigt nära. Det finns en distans i berättandet som gör att det är svårt att på allvar känna för huvudpersonerna.
Precis som Christine får bra betalt för att hennes alter ego Chelsea ska låtsas bry sig om sina klienter så är det som om tittarna också uppmanas att inte engagera sig på riktigt känslomässigt. Det blir mera som en antropologisk betraktelse av en sluten värld man normalt inte har insyn i. Samtidigt är serien fascinerande om men en smula pretentiös och deprimerande, och liknar ingenting man sett förut i det bredare tv-formatet.
Halvtimmeslånga avsnitt
Det är också skönt med de korta avsnitten. Trenden med allt längre avsnitt, särskilt på streamingtjänster och premiumkabelkanaler som inte behöver ta hänsyn till tablåer eller annonsavbrott, är sällan till gagn för tittarna. Få tv-serier lyckas hålla intresset uppe hela vägen när avsnitten går upp mot en timme. Halvtimmesformatet brukar förknippas med sitcomgenren, men trots att The Girlfriend Experience är mycket långt från en komedi klockas avsnitten in på mindre än 30 minuter.
Sammanfattningsvis kan sägas att The Girlfriend Experience trots många sexscener inte är någon sexig serie och det är den heller inte meningen att vara. Det är inte en exploatering av kvinnliga kroppar utan en berättelse om en mycket komplex ung kvinna. Det i sig är intressant nog för att i alla fall ge serien en chans.
