Titel: Westworld
Säsong: 3
Genré: Drama, sci fi.
Tjänst: HBO Nordic
Premiär: 16 mars.
Allt är på samma gång nytt och precis som förut i säsong tre av Westworld. De olika tidslinjerna och det komplicerade pusselbyggandet gjorde den andra säsongen ännu svårare att hänga med i än den första. Men skaparna, makarna Jonathan Nolan och Lisa Joy, placerade också ut flera tydliga ledtrådar om var de tänkt ta historien vidare i den tredje säsongen.
”Finns det verkligen något sådant som fri vilja för någon av oss? Eller är det bara en kollektiv villfarelse? Ett sjukt skämt?”. Det är Bernard/Arnold (Jeffrey Wright) som säger det till Robert Ford (Anthony Hopkins) i den andra säsongens finalavsnitt och det är den existentiella frågeställningen som utgör grund för det som utspelar sig i den tredje säsongen.
För Dolores (Evan Rachel Wood), som tagit sig från temaparkernas låtsasvärld till ett futuristiskt Los Angeles, handlar det om att ta makten över den värld som människorna förvägrat Westworld-robotarna. Det som tidigare var en western där robot ställdes mot människa är nu en sci fi-serie om vem som ska äga all den data som styr tillvaron för både robotar och människor. Det är en skrämmande vision av ett samhälle inte särskilt långt in i framtiden som styrs helt och hållet av algoritmer.
Tidigt i det första avsnittet introduceras Caleb, spelad av Aaron Paul (Breaking Bad). Han är en militärveteran som försöker anpassa sig till det civila livet. På dagarna arbetar Caleb som byggjobbare med en robot som partner, på kvällarna knäcker han via en Uberliknande app extra som kriminell ihop med kompanjonerna Ash och Giggles (Lena Waithe och Marshawn Lynch). ”Du och jag är väldigt lika. De har satt dig i en bur. Bestämt hur ditt liv ska bli. De gjorde samma sak med mig”, förklarar Dolores för Caleb när deras vägar korsas.
I det andra avsnittet kastas vi tillbaka till temaparkerna när Maeve (Thandi Newton) försöker ta sig förbi den nazistvärld som spelas upp i en loop. Hennes högsta prioritet är att ta sig till den digitala värld där hennes dotter befinner sig, men på vägen dit hamnar hon i klorna på den nya säsongens stora skurk Serac (Vincent Cassel) och får i uppdrag att stoppa Dolores.
Säsong tre är sammantaget betydligt mer linjärt berättad än de två första säsongerna, men jag är inte säker på att färre tidslinjer och fler simuleringar gör historieberättandet mer tilltalande. När man tidigare ställde frågan ”Händer detta nu?” frågar man sig nu ”Är detta på riktigt?”.
Insatserna blir heller inte särskilt höga när känslan är att ingen kan dö på riktigt. Berättandet talar fortfarande mer till hjärnan än till hjärtat, även om skådespeleriet är högklassigt och framför allt Evan Rachel Wood, Thandi Newton, Tessa Thompson och Aaron Paul gör allt vad de kan för att vi ska känna för deras karaktärer.
Westworld är fortfarande en lika snygg som ambitiös produktion. Singaporemiljön som är stand in för framtidens Los Angeles ger den rätta futuristiska känslan. Men även om miljöerna är nya och säsongen på många sätt känns som en omstart dras Westworld i grunden med samma problem. Visst, det finns sekvenser och delar av avsnitt som griper tag ordentligt, men i det stora hela är det forfarande en oförlöst serie som inte lyckas omvandla den stora potentialen till den episka serie som den så gärna vill vara.
De tidigare säsongerna fick höga betyg, i backspegeln högre än de egentligen var värda, eftersom betygsättningen byggde mycket på förhoppningar. Baserat på de fyra avsnitt av säsong tre som HBO gjort tillgängliga för recensenter är säsong tre inte sämre än tidigare säsonger, men betyget blir ändå lägre. För så här långt in i serien går det inte att leva på potential. Innehållet i sig räcker dock en bra bit, och viljan finns kvar att följa Dolores våldsamma färd hela vägen till slutet av den tredje säsongen. Men kanske räcker det så.
Recension av säsong 1 finns här.
Recension av säsong 2 finns här.
