Betyg: 4
Genre: Drama
Premiär: 2015
Antal säsonger: 1
Tjänst: HBO Nordic (premiär den 24 augusti)
Med Fear the Walking Dead försvarar tv-kanalen AMC sin position som serielandskapets ground zero för allt som har med människoätande odöda att göra. När Rick Grimes, Michonne, Daryl och Maggie inte kämpar sig igenom det östliga USA i Robert Kirkmans omåttligt populära zombieserie The Walking Dead, debatteras seriens moraliska ton, intriger och inte minst täta dödsfall i talk showen Talking Dead med Chris Hardwick och av seriens miljontals fans. Nu får de alltså ännu en serie att sätta tänderna i.
Premiäravsnittet av Fear the Walking Dead inleds med att kameran blickar ut över miljonstaden Los Angeles där engelskläraren Travis (Cliff Curtis) och studievägledaren Madison (Kim Dickens) försöker skapa ett liv tillsammans. Hon kämpar för att hålla sonen Nick (Frank Dillane) borta från gatans droger, han slåss med ex-frun Liza (Elizabeth Rodriguez) och sonen Chris (Lorenzo James Henrie), som varken bryr sig om att komma på besök eller att över huvud taget inordna sig efter reglerna i den nybildade familjen.
Det bubblar under ytan
På parets gemensamma arbetsplats – den lokala skolan – anmäler sig fler och fler elever och lärare sjuka. Då en av eleverna, den tillbakadragna och blyga Tobias (Lincoln A. Castellanos) tar med en kniv till skolan börjar pusselbitarna långsamt falla på plats. Något bubblar under ytan – och det är inte en uppgörelse med skolans mobbare.
Det står allt klarare att Los Angeles står inför en kollaps då två poliser tvingas tömma sina tjänstevapen när ett trafikoffer plötsligt reser sig från sin dödsbädd och går till attack. Samtidigt svämmar Internet över av bisarra historier om bestialiska överfall. Men ingen gör något. Det är trots allt fråga om metropolen Los Angeles i all sin prakt: gängkriminalitet, polisvåld, droger och hemlöshet så långt ögat når. Vid första anblicken är det inget nytt under solen.
Samtidigt som Rick Grimes ligger i koma
Fear the Walking Dead, som tidsmässigt befinner sig i samma tidsperiod som när Rick Grimes ligger i koma på ett sjukhus i The Walking Dead, är en frisk fläkt eftersom den vågar leka med tittarnas mångåriga kunskap om zombieuniversumets oskrivna regler. Vi vet att det är början på slutet, de gör det inte – och det ger premiäravsnittet en tryckt stämning. Att serien utspelar sig i hjärtat av en storstad gör konceptet ännu mer hårresande. Befolkningstätheten i Los Angeles gör att utbrottet sprider sig som en löpeld.
Robert Kirkmans spin off-serie förlorar sig dock inte i tanklöst splatter och ett högtravande domedagsscenario, utan håller blicken stadigt på den nybildade familjen, deras vardagsproblem och växande otrygghet i det snabbt krackelerade samhället. Det är, både i ton och berättarmässigt, nedlagt en massa arbete på de enskilda karaktärerna och deras bakgrund. En del av ensemblen är, redan i de två första avsnitten, väsentligt mer mångfacetterade och intressanta än merparten av karaktärerna i The Walking Dead. Det kan tillskrivas starka skådespelarprestationer av Cliff Curtis, Kim Dickens och inte minst Frank Dillane, som stundtals påminner lite om en ung Johnny Depp.
Kaoset lurar runt hörnet
Huruvida Fear of the Walking Dead kommer att fortsätta att distansera sig från huvudserien är lite svårare att dra några slutsatser om. Under de två första avsnitten är det så mycket oroligheter att laglösheten och det totala kaoset lurar runt hörnet. Det bör innebära att vi förhållandevis snart närmar oss livsvillkoren och överlevnadsutsikterna i The Walking Dead. Om Kirkman, och inte minst hans producentkollega och regissör Dave Erickson, vill kunna behålla serien mera jordnära och så pass annorlunda att det rättfärdigar en parallell serie med The Walking Dead står och faller på hur snabbt den förflyttar sig mot de postapokalyptiska efterverkningarna och hur länge karaktärerna kan behålla sin oskuld och agera civiliserat.
Fear the Walking Dead är så här långt en solid bekantskap. Invånarnas naivitet, ordningsmaktens självsäkerhet och stadens överväldigande storlek gör snabbt det soldränkta Los Angeles till en obehaglig plats fylld av smutsiga bakgårdar, nedklottrade viadukter och kusligt tysta villaområden. ”Jag är på väg in i en värld av skit”, säger Nick vid ett tillfälle då han försöker beskriva sin abstinens för sin syster, men han skulle bara veta hur illa det egentligen står till för honom och resten av familjen Clark. Detta är bara början.
Thomas Tanggaard
